Konturerna av ditt ansikte. Jag glömmer dem aldrig.

Poff sa det bara och så var allting borta. Det som hade funnits i nästan fyra år kunde ta slut på en sommar. Ofattbart. Helt ofattbart. Trodde aldrig att det skulle kunna bli såhär, att vi inte ens skulle skriva till varandra när vi såg varandra på msn. Att min telefon skulle vara tyst på nätterna. Försummad. Ersatt. Var jag så lätt att förtränga bort minnena av? Var jag så lätt att glömma?
Konturerna av ditt ansikte. Jag glömmer dem aldrig. Inte heller din doft, din röst eller hur fin du är när du sover.
Jag däremot. Jag var lätt att glömma bort. Lätt att undanskjuta.
Glöm mig.
Inte martyrisk. Bara öppen.
Godnatt.
Sandra:

gillar texten!

kan säga att jag känner igen mig i den men det gör väl de flesta tjejer, i guess :P

http://selb.blogg.se

Kommentera inlägget här: