Söndag.

Näsan rinner. Halsen kittlar. Dessutom nyser jag så att jag tror huvudet ska sprängas. Förkyld? Lite kanske. Har iallafall varit en tur i Malmö idag med familjen. Skulle äta på vår franska favoritrestaurang men jag ville inte eftersom det kan ju vara ganska trevligt att känna smaken på den mat man ska äta. Tar det en annan gång. Blev kycklingspett med pommes och bearnais på IKEA istället.
Ligger nu i soffan och tittar upp mot den inköpta och nyuppsatta hyllan på min vägg. Ljuset brinner fint i lyktan och snart ska jag klicka hem en massa böcker från adlibris. Behövs i höst. Jag hatar när jag inte har något att läsa. Tidningar räknas inte. Sen funderar jag på att bada fotbad med mitt nya fotsalt i underbar förpackning, samt måla naglarna. Girliegirlie sunday. I min soffa. Underbart!
Allmänt | |
#1 - - Felicia Hassel:



svar: Jag tror inte att det finns en manual där du kan läsa dig igenom ett brustet hjärta. Jag tror att du behöver blöda på insidan för att över huvudtaget stärka dig själv. Du lär dig något utav alla relationer, och tar med dig dem lärdomarna hela livet. Men du måste vara ärlig mot dig själv. Finns det en röst där inne som säger till dig att kämpa för att du älskar, då finns det inget annat som är rätt, för just dig. Oavsett om någon förstår eller inte. Att svika sig själv är det värsta du kan utsätta dig för. Det är bättra att ångra att du gjort något än att ångra något du aldrig gjorde.

Men om det bara fanns en enda person där ute som var den rätte, hur skulle världen se ut då? Så många länder, så många människor. Teorin håller inte. Jag tycker verkligen att du ska gå igenom dina känslor för den här killen. Fundera ut om det verkligen var så bra som du intalar dig själv att det var. Försöka separera känslor ifrån minnen och blicka framåt. Att leva i det förflutna kommer inte få dig att inse vad som är nuet. Allting som händer har en mening. Lycka till! Det är vackert att du älskar så mycket som du gör, det säger mycket om dig. Tänk om ett uppbrott bara skulle vara en axelryckning..



ps. jag är nog inte den bästa att fråga om sådana här saker egentligen eftersom jag är en ältare och aldrig kan släppa killar jag träffat. Ibland vill jag prova ett förhållande igen och ibland vill jag ha den där mentala relationen, då man kunde prata om allt. Men jag vet också att jag kommer på mig själv. Jag vet varför det tog slut. Antigen behandlades jag fel och då vill jag inte vara med om det igen eller så saknade relationen något.

Det allra bästa du kan göra är att prata med killen. Berätta hur du känner. Fråga hur han känner. Det är viktigt att fortfarande visa att man bryr sig och inte börja vara taskiga mot varandra. Har man en gång älskat gör man alltid det. Men att vara kär, det är du nog bara en gång i personen. Antingen hela livet eller bara under en period i livet då det kändes rätt. Att växa ifrån varandra är fullt normalt. Åter igen, lycka till!

Upp