Yeah I know I see your face again.

Jag borde aldrig säga att jag saknar dig igen.

Okej det blir en gråtlåt till. En uppgiven låt. Tomhet som cirkulerar i min kropp. När jag fick upp denna låt på en blogg nyss var det som att hela min kropp öppnades upp, och jag kände att jag måste dela med mig. Jag tror jag ska se om alla fyra OC boxarna inom snar framtid. På tal om ingenting. På tal om musik. På tal om kärlek. På tal om tårar. Jag har aldrig gråtit så mycket till någon serie som till OC. Inte för att jag kanske behöver gråta så mycket mer, men den serien är så.... mänsklig?

Infinity.

Idag skulle jag festat med min älskade Cilla. Men eftersom jag så oturligt nog blev sjuk, och eftersom att vi båda ville ha på oss samma klänning (inte likadan, utan exakt samma... utan den hade ingen av oss nååågonting i garderoberna hehe) så blev det ingenting. Tar det en annan dag cillepille, lovar!
Istället har jag ätit grillspett med paprika, kycklingfilé, chorizo och halloumi, bakad potatis och vitlökssås samt sallad. Druckit ett glas vitt, och nu sitter jag i min soffa iklädd mysbyxor och stor, stickad, mysig grå tröja som jag hittat i pappas garderob.

Kan iallafall bjuda er på en partylåt för en gångs skull, allt jag lyssnar på behöver inte klacificeras som gråtlåtar.
Kram!

Liknande inlägg

Och allting svartnar i panik när du ser att alla redan har en dans

Idag orkar jag inte skriva något. Det enda jag kan ge av mig själv idag är en låt... som är så otroligt vacker och som nu råkade dyka upp på iTunes. Jag har inte lyssnat på den på hur länge som helst, och faktum är att den heller aldrig har berört mig som idag.